Ser att en del fortfarande kommer hit, varav ytterligare en del gör det genom att söka på ”tidningsida”.
Men då är det bättre att ni kommer till min nya sida – Tidningsida.se .
Välkomna dit!
Årets allra bästa
Ja, den bästa boken jag läste i år var…
Nej, just det. Vill ni veta det får ni leta er vidare till tidningsida.se eftersom det är där jag skriver från och med i dag.
Topp tio 2011
Nu när det nya året har börjat tänker jag presentera min topp tio-lista för 2011. Men för att se hur den ser ut måste ni följa med till min nya hemvist tidningsida.se .
Min överraskning till er
Gott nytt år!
Nu har klockan slagit tolv och det är inte längre 2011 utan 2012. Ett helt nytt år med helt nya läsupplevelser att vänta. Och bloggupplevelser. Jag är nämligen klar med min lilla överraskning (som förmodligen är mycket viktigare för mig än för er).
Jag har flyttat! TidningsIda finns från och med nu på en egen domän som lyder tidningsida.se . Här kommer jag att fortsätta blogga på samma sätt, med en ny layout och lite andra nyheter. Hoppas att ni vill följa med mig dit från och med nu.
Månad tolv
December – hur kunde den komma och gå så otroligt fort? Jag börjar känna mig tjatig, men tiden går verkligen oerhört fort. I morgon är det ett nytt år med nya överraskningar (bland annat min lilla överraskning). Även om den här månaden började lite segt på både läs- och bloggfronten tycker jag att jag har kommit ikapp relativt bra. Målet för året missade jag med två böcker men jag är nöjd i alla fall. Men mer om det i årsutvärderingen som kommer under det nya årets första dagar.
Utvärdering av läsåret 2011, årets bästa böcker (och sämsta) samt planering och löften inför 2011 kommer under årets första två-tre dagar. Så kom tillbaka hit och läs!
Den här månaden blev det en del bra böcker lästa men även ett bottennapp. Precis som det kan vara.
Jo Nesbø: Kackerlackorna (372 s)
Charles Dickens: En julsaga (152 s)
Franz Kafka: Processen (308 s)
Arnaldur Indridason: Glasbruket (263 s)
Annika Östberg: Ögonblick som förändrar livet (284 s)
Belinda Bauer: Mörk jord (270 s)
Antal böcker: 6
Kvinnor/män: 2/4
Svenska författare: 1
Antal sidor: 1 649
En god tanke kan så lätt bli fel
Mörk jord
Belinda Bauer (2010)
Inbunden – 270 sidor
Betyg: T T T T T
Varje dag i tre år har tolvårige Steven Lamb varit ute på den mystiska Exmoorheden och grävt. Antingen själv eller tillsammans med sin vän Lewis, även om Lewis visserligen inte hjälper till. För tre år sedan fick han nämligen veta varför hans mormor är så ledsen över sin döde son Billy. Varför hon varje dag står och tittar ut genom fönstret, bort över Exmoor. Morbror Billy blev mördad av en pedofil och barnamördare men kroppen hittades inte. Därför tror Steven att bara han kan hitta Billys kropp någonstans i jorden och visa upp den så kommer mormor att bli gladare och börja se honom; hennes levande barnbarn.
Stevens önskan att bli sedd och älskad är stark, liksom de flesta barns. Men han får den inte uppfylld. De gånger han blir sedd är det oftast för att han råkat ut för någonting som han inte kan berätta sanningen om, som att mobbarna har tagit hans jacka eller skor. Det är sorgligt att en så liten kille vill göra något så drastiskt bara för att få lite kärlek. När han dessutom vänder sig så långt som till mördaren själv för att få hjälp med att hitta sin morbror blir allt bara ännu sorgligare. Och hemskare. För man vet aldrig hur det ska gå och vad som faktiskt kan hända. Är det riskfritt att ta kontakt med en ”ful gubbe”? Vad skulle mamma eller mormor säga om de visste?
Belinda Bauers debut är otroligt stark och känslosam och skriver sig med årets sista bok även in som en av de absolut bästa jag har läst 2011. Det är svårt att tro att det är hennes första bok och hon målar upp en så stark och levande bild av den svage, lite mesige Steven. Jag kommer att minnas honom länge, men även skildringen av psykopaten, pedofilen och mördaren Avery känns så verklig att det riktigt kryper genom kroppen på mig. En så oerhört ryslig människa – att man kan tänka och vara så känslokall som han är. Hu!
Bauers andra roman Darkside kom ut i höstas och kommer dessutom på svenska, under namnet Skuggsida, i vår. Och hennes tredje, Finders keepers, har precis kommit ut. Ett måste i vårens läsning!
En fascinerande kvinna
Ögonblick som förändrar livet
Annika Östberg (2011)
Inbunden – 284 sidor
Betyg: T T T T
Jag fascinerades först av Annika Östberg när jag lyssnade på hennes sommarprat. Av hur bra hon berättade sin historia och av hur bra svenska hon pratade. Men också av henne som person. Och efter att ha läst hennes bok Ögonblick som förändrar livet har den bilden bara stärkts. Hon är en imponerande kvinna som verkligen har varit med om något helt annorlunda i en värld som är så långt från den vanliga människans som den bara kan vara. Med sina egna ord berättar hon om det hon varit med om från att mamman tog med henne till USA när hon var liten till det att hon kommer tillbaka till Sverige och slutligen blir frigiven. Största delen av boken handlar om livet på fängelset, vilket är väldigt bra berättat. Hon hade kunnat hålla sig till raka fakta om hur det faktiskt var på fängelset men det gör hon inte. Självklart måste det bli en hel del fakta, annars är det svårt att ens få en liten förståelse för situationen på amerikanska fängelsen. Men framför allt så resonerar Annika, om sin roll, om de andras roll, om vad som är viktigt i livet. Hur mycket glädje en vänlig gest kan skapa, hur fort allt kan rasa och hur mycket lycka en liten hund kan föra med sig.
Annika Östberg kan dessutom skriva och jag är väldigt glad att hon skrivit sin historia själv och inte låtit någon annan berätta den åt henne. Hennes beskrivningar och liknelser kryper in under mitt skinn, speciellt i de delar som består av dagboksanteckningar från tiden i fängelset. De är känsliga och levande.
Man kan tycka och tänka vad man vill om anledningen till att hon hamnade i fängelse. Hon fick stark kritik av vissa för att hon utsågs till sommarpratare – hur kunde man utse en kvinna som varit med när en polis mördades till ett av de finaste uppdragen i Sverige? Men jag är glad att hon fick göra det och jag är glad att jag läste hennes bok. Hon har gått en lång väg och verkligen inte haft det lätt. Att bryta sig ur en sådan destruktiv livsstil kan inte vara lätt. Att dessutom berätta om den och resonera om den inför andra kan definitivt inte vara lätt. Annika är modig som gör det. Den sidan av historier är också viktig att berätta, för alla inblandades skull.
En ny isländsk bekantskap
Glasbruket
Arnaldur Indridason (2000)
Inbunden – 263 sidor
Betyg: T T T T
En man har hittats död efter att uppenbarligen ha blivit ihjälslagen med en tung askkopp. Men vem har gjort det? Och varför ligger en lapp där det står ”Jag är han” på kroppen? Polisen Erlendur tar tillsammans med sina kollegor hand om fallet och konstaterar snabbt att det här inte är något vanligt isländskt mord (tydligen är de inte så planerade och har oftast ingen mening). Här finns det uppenbarligen någon privat problematik i bakgrunden. När det dessutom kommer fram att den dödade mannen en gång i tiden blev anklagad för våldtäkt, utan att bli dömd, misstänker Erlendur att det har någonting med saken att göra.
December var Islands månad i den Nordiska utmaningen och mitt val föll på Arnaldur Indridason. Jag hade tidigare hört namnet någon gång, men aldrig ens funderat kring att läsa någon av hans böcker. Jag kan nu säga att jag inte ångrar att jag faktiskt läste den. Det är en lite annorlunda deckare och det är behagligt att den varken är svensk eller engelsk. Perspektivet känns annorlunda mot vad det brukar och jag tycker om den karaktär som Erlendur är. Kanske är det lite att ta i att hans dotter är knarkare och hans son sitter i fängelse, men jag accepterar det. För Erlendur känns inte övermänsklig som vissa poliser har en tendens att göra i kriminalromaner. Han är heller inte klyschig. Han är alldeles lagom.
Jag tycker om hur Indridason skriver och att det är de verkliga känslorna som får ta plats i boken. Kvinnornas känslor, framför allt. Det är lätt att förstå varför saker och ting är som de är och varför historien går framåt på det sätt det gör. Och det är lättläst utan att för den skull kännas slarvigt. Precis som en bra bok ska vara, om man inte vill ägna allt för lång tid åt att läsa den. Han planterar dessutom avslöjanden på ett bra sätt. En potentiell mördare avslöjas ganska tidigt, men det betyder inte att jag för den skull är tvärsäker på att det är just den personen. Det skulle mycket väl kunna vara någon annan. Man vet inte helt säkert förrän det nästan är slut.
Nästa månad är det Färöarna som gäller och jag är lite osäker på vad det blir för någonting då.
En utdragen process
Processen
Franz Kafka (1925)
Pocket – 308 sidor
Betyg: T
Jag skulle vilja säga att jag förstår mig på den här boken. Att jag tycker om den och skulle kunna falla in i någon slags hyllningskör (om det nu finns någon sådan) för en riktig klassiker som Processen. Men hur gärna jag än vill så blir det aldrig något mer än en enda utdragen, lång process att ta mig igenom boken. Kanske började jag läsa den på fel plats vid fel tillfälle (i väntan på ett flyg). Men det hjälpte inte att jag sedan förflyttade mig till en soffa i stället.
Jag kan förstå vad jag borde tycka om. Jag kan förstå att jag borde se till mer än vad som står där. Jag kan förstå att det finns någonting som Kafka vill säga med sin historia om hur K. får kämpa mot en process som han inte ens själv vet vad den handlar om. Och av förordet till den här fina, nyutgivna upplagan förstår jag att jag inte är ensam om att inte förstå vad han är ute efter. Många gånger har det diskuterats vad han egentligen vill ha sagt. Ingen vet vad som dolde sig i Kafkas tankar.
Tyvärr blir jag avskräckt från mer Kafka. Jag hade hoppats på en upplevelse som skulle påminna om Brott och straff men så blev alltså inte fallet.
Men nu kan jag i alla fall säga att jag har läst Processen. Det är alltid något.
Mycket bättre sent än aldrig
I dag fick jag äntligen mitt gröna paket! Kunde nästan inte låta bli att fnissa lite när tjejen på Pressbyrån kom ut med det fullaste gröna large-paket jag någonsin sett. Det var till och med lite sprucket på sina ställen – så fullt var det!
Så redan där var jag glad och ännu bättre skulle det bli. Min hemliga bokvän (som jag vet vem det är, men sparar till slutet) hade läst mina tips (och kanske även min blogg?) mycket noga. Där låg nämligen Fågeln som vrider upp världen som jag hade ”önskat” mig inför bytet, Mitt liv som pingvin som verkar vara en bok som passar mig bra samt Hanteringen av odöda. Den sista tillhör inte den genre jag läser oftast (läs nästan aldrig) men jag har flera gånger tänkt att jag borde läsa John Ajvide Lindqvist och enligt min hemliga bokvän, som är en stor läsare av honom, ska det vara en bra bok att börja med om man inte är så van vid zombies. Tack för de fantastiskt fina böckerna!
Utöver böcker fanns även lite annat smått, och gott. Ett rött ljus som luktar skogsbär, en liten snöglob (som jag visst kan ställa fram nu, julen är ju inte över än), en påse blandat godis, en lingonchokladkaka, en förpackning tomtebloss (perfekt till nyår) och en söt liten anteckningsbok med texten Don’t forget.
Ett så bra paket och det var verkligen värt att vänta på. Godispåsen är redan öppnad och om jag inte precis börjat läsa Mörk jord hade jag säkert gett mig på någon av böckerna du plockat ihop åt mig.
Så tack, tack, tack, snälla …med näsan i en bok!
(Om du vill veta så listade jag ut det på att jag i går läste om att du höll på att inreda ditt bibliotek.)
TidningsIda 