RSS Flöde

Kategoriarkiv: Sanna historier

En fascinerande kvinna

Ögonblick som förändrar livet – Annika ÖstbergÖgonblick som förändrar livet
Annika Östberg (2011)
Inbunden – 284 sidor
Betyg: T T T T

Jag fascinerades först av Annika Östberg när jag lyssnade på hennes sommarprat. Av hur bra hon berättade sin historia och av hur bra svenska hon pratade. Men också av henne som person. Och efter att ha läst hennes bok Ögonblick som förändrar livet har den bilden bara stärkts. Hon är en imponerande kvinna som verkligen har varit med om något helt annorlunda i en värld som är så långt från den vanliga människans som den bara kan vara. Med sina egna ord berättar hon om det hon varit med om från att mamman tog med henne till USA när hon var liten till det att hon kommer tillbaka till Sverige och slutligen blir frigiven. Största delen av boken handlar om livet på fängelset, vilket är väldigt bra berättat. Hon hade kunnat hålla sig till raka fakta om hur det faktiskt var på fängelset men det gör hon inte. Självklart måste det bli en hel del fakta, annars är det svårt att ens få en liten förståelse för situationen på amerikanska fängelsen. Men framför allt så resonerar Annika, om sin roll, om de andras roll, om vad som är viktigt i livet. Hur mycket glädje en vänlig gest kan skapa, hur fort allt kan rasa och hur mycket lycka en liten hund kan föra med sig.

Annika Östberg kan dessutom skriva och jag är väldigt glad att hon skrivit sin historia själv och inte låtit någon annan berätta den åt henne. Hennes beskrivningar och liknelser kryper in under mitt skinn, speciellt i de delar som består av dagboksanteckningar från tiden i fängelset. De är känsliga och levande.

Man kan tycka och tänka vad man vill om anledningen till att hon hamnade i fängelse. Hon fick stark kritik av vissa för att hon utsågs till sommarpratare – hur kunde man utse en kvinna som varit med när en polis mördades till ett av de finaste uppdragen i Sverige? Men jag är glad att hon fick göra det och jag är glad att jag läste hennes bok. Hon har gått en lång väg och verkligen inte haft det lätt. Att bryta sig ur en sådan destruktiv livsstil kan inte vara lätt. Att dessutom berätta om den och resonera om den inför andra kan definitivt inte vara lätt. Annika är modig som gör det. Den sidan av historier är också viktig att berätta, för alla inblandades skull.

En imponerande ung kvinna med en otrolig historia

3 096 dagar – Natascha Kampusch3 096 dagar
Natascha Kampusch (2010)
Inbunden – 253 sidor
Betyg:  T T T

Jag har fascinerats av Natascha Kampusch från allra första gången jag hörde och såg henne intervjuas om hur det var att ha varit fången hos Wolfgang Priklopil. Hon berättade så lätt och så insiktsfull, verkade så vuxen och mogen fast hon hade varit inspärrad så länge. Det märktes att det var jobbigt att prata om det som hade hänt, men att hon ändå kände sig tvungen.

Och efter att ha läst hela hennes berättelse om det som hände under de 3 096 dagarna hon var i Priklopils ”ägo” är jag ännu mer imponerad. Det skulle ha känts logiskt om hon hade hatat sin kidnappare, hatat alla män eller kanske hela världen. Men det gör hon inte och det känns också på något sätt logiskt. Hon slår ifrån sig alla människor som pratar om Stockholmssyndromet, hon hävdar att det inte alls är därför hon förstår sin kidnappare. Emellanåt tycker hon till och med synd om honom. Framför allt är hon otroligt resonerande och vettig när hon skriver om det som har hänt; det är inte bara uppradande av vad som har hänt utan hon försöker förstå och förklara både hur hon själv agerar och varför han gör det han gör.

Hennes berättelser om all misshandel är starka men det är ändå det resonerande som ger allra störst avtryck. Hon är öppen, men visar ändå var hon tycker att gränsen för det som är alldeles för privat går, vilka saker hon inte vill lämna ut till resten av världen. Framför allt så försöker hon förstå, inte hata. Och hon är fast besluten att gå vidare i livet.

Hemskt, men lite långtråkigt

Postat den

Om det så skulle kosta mig livet – Margaretha SturessonOm det så skulle kosta mig livet
Margaretha Sturesson (2009)
278 sidor
Betyg: T T

Sanna historier är något som jag verkligen gillar. Eller BOATS, som man kanske ska kalla dem för att visa att man är haj på bokbloggarspråket. Och visst är Margaretha Sturessons historia sann. Väldigt sann. Hon berättar om hur hon hamnade i en sekt där hon blev nedtryckt till att tro att hon var besatt av demoner och borde hålla sig undan de andra i byn. Hur hennes psyke blev allt mer instabilt och hennes redan svaga kropp allt svagare av alla sparkar och slag som skulle driva ut demonerna.

Det är hemskt hur människor kan bete sig så. Och kanske framför allt hur människor som bygger allt på en tro, en tro på en allsmäktig Gud, som väl ska vara kärleken själv? Det övergår mitt förstånd. Och det berör verkligen. Därför får jag nästan dåligt samvete när jag tycker att boken saknar en massa saker. Eller, att den bara nuddar vid ytan på de verkligt intressanta sakerna och går på djupet i det som blir lite långtråkigt.

Jag hade velat läsa mer om hur det var i sekten, men boken fokuserar på hennes kamp att ta sig ur den. Ibland är det lite svårt att hänga med, just för att man saknar det där djupgående om hur livet var när hon fortfarande var där. Hur tänkte hon då? Lite finns där, men en allt för stor del (tycker jag) handlar om sjukhusvistelsen där hon ska bli fri från sina psykiska problem. Och framför allt är det alldeles för många journalanteckningar för att språket ska bli flytande och läsningen glida fram.

Hade velat ha mer

Postat den

Brott vi minnsBrott vi minns
Anna-Maria Stawreberg
Semic (2010)
Betyg: T T

En styckmördad kvinna som hittas i en koffert på Västkusten 1969. En våldtäktsman som satte skräck i kvinnorna på Söder under 80-talet och gjorde så att de inte vågade sova med öppna fönster. En berömd löparstjärna som mot sitt nekande dömdes för mord på en liten flicka 1959.

Det är några av de reportage/artiklar som finns med i boken. Samtliga kommer från tidningen Misstänkts temaartiklar med samma namn som boken. Några sidor om brottet och hur det klarades upp, eller inte klarades upp i vissa av fallen.

Jag är av någon anledning väldigt fascinerad av sådant här. Jag gillar återskapade brott, dramatiseringar och spänningen av att veta att det faktiskt har hänt på riktigt. Så jag hoppades att få alla de kraven uppfyllda av den här boken.

Men den är tunn och artiklarna relativt korta. Tyvärr. Det känns som att det hade kunnat vara väldigt bra och intressant, men det blir alldeles för kortfattat för att jag ska hinna tycka bra om dem. Det är lite torrt skrivet, även om jag i vissa fall kanske kan förstå att det är för att man faktiskt inte vet hur det gick till. Det kan jag köpa. Men i de fall där brottet klarats upp vill jag veta mer. Jag vill vara på plats, se vad som händer, höra vad de säger och få veta allt. Inte bara en snabb överblick, återberättad i efterhand.

Kanske kräver jag för mycket.

 

Att le igenkännande genom en hel bok

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta tröttAtt vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
Alex Schulman
Piratförlaget (2011)
Betyg: T T T T

Alex Schulmans första bok Skynda att älska handlade om hans pappa och var fylld av kärlek, ömhet och vackra tankar. Nu försöker han göra samma sak, men i stället med kärleken Amanda.

En ensam, deprimerad och allmänt nere Alex har precis skiljt sig i början av boken och för ett liv som präglas av att han kryper hem från Stureplan på natten. Helt plötsligt visar det sig dock att den undersköna Amanda på hans jobb tydligen är lite intresserad. Och Alex är fast besluten att hon ska bli hans. Och så blir det självklart också.

Egentligen är själva ”handlingen” i boken ganska halvtråkigt. Det blir inte riktigt samma varma känsla som när han skriver om sin far. I stället kan man ibland tänka att det känns lite klyschigt och (som många andra skrivit) att den här boken kanske inte kommit ut om inte Alex Schulman varit just Alex Schulman.

Men det är ändå fint, och det är inte kärleken som är det bästa. Alex har en förmåga att fånga det lilla och enkla i vardagen. Han irriterar sig på saker som man inte ens visste att man irriterade sig på. Och varje gång han skriver om något fenomen som man inte riktigt reflekterat över så dyker det upp ett litet leende – ”Visst är det så”. Så jag ler genom hela boken. Självklart blir även kärleksdelarna lite samma sak, man känner igen sig i det också.

Plus att Alex verkligen kan uttrycka sig i skrift. Möjligtvis är det språket som binder mig mest i den här boken. Som gjorde att jag läste boken från pärm till pärm, och inte kunde sluta. Han är expert på att välja rätt ord och rätt liknelser. Språket lever sitt eget liv, och leder till sina alldeles egna leenden.

Intressant, men lite tråkigt

Live to win - Andreas CarlssonLive to win – låtarna som skrev mitt liv
Andreas Carlsson
Norstedts (2009)
Betyg: T T

Andreas Carlsson är inte speciellt gammal, men han har hunnit med mycket i sitt liv. Minst sagt. Och i Live to win berättar han historien om pojken vars pappa hamnade i fängelset, som till slut blir en av världens största låtskrivare. Han berättar om sin misslyckade artistkarriär och om hur han till slut hamnade på Cheiron som låtskrivare i stället. Hur det kapitlet tog slut och han hamnade i sina egna händer.

Men framför allt berättar han om alla sina låtar. Det är ju låtarna som skrev hans liv, som han själv skriver. Och visst är det svårt att bli lite imponerad och starstruck när han kan rabbla upp den ena stora kändisen efter den andra – och dessutom kalla dem för sina vänner.

Så det är intressant. Men samtidigt lite tråkigt. Speciellt när han fastnar i ett kapitel om sitt ”livsprojekt”, musikalen Dandy. Där tappar han mig helt och hållet. Men även lite tidigare. Det är på något sätt svårt att ta till sig allt, för att man dels inte känner till allt han har varit med om och dels för att allt verkar gå i samma hjulspår ett tag. Det känns nästan så där glättigt hoppfullt, fast på ett väldigt icke-svenskt sätt.

Andreas Carlsson försöker hela tiden uppmuntra läsaren till att följa sina drömmar. För det var det han gjorde, och genom det han lyckades. Så då kan vem som helst lyckas med vad den vill. Eller?

Underbart filosofiskt

Lyckan, kärleken och meningen med livet
Elizabeth Gilbert
Bonnier (2006)
Betyg: T T T T

När Elizabeth Gilbert äntligen lyckas ta sig ur en lång, svår och jobbig skilsmässa bestämmer hon sig för att besöka de tre länder hon länge drömt om. Italien, Indien och Indonesien. Av tre olika orsaker. Italien för att njuta av god mat, Indien för att be och Indonesien för att en medicinman en gång sade till henne att hon skulle komma tillbaka.

Och allting blir väl egentligen som hon tänkt sig. Nästan i alla fall. Jag skulle vilja påstå att hon lyckas hitta det hon söker, någon slags inre ro och njutning, och till och med lite till.

Det är inte mycket handling, utan mer av ett slags filosofiskt och religiöst resonemang. Som faller mig väldigt mycket i smaken. Det behöver inte hända så mycket utåt sett, det intressanta sker i Elizabeths huvud.

Visst innebär det att det blir lite segt emellanåt, men det gör inte så mycket. För nästa stund är den i stället omöjlig att lägga ifrån sig. När man är på rätt humör, jag kan tänka mig att det här även är en bok som kan vara totalt fel om det inte passar ens sinnesstämning och personlighet.

Men för mig passade den utmärkt just nu. Riktig feel good-läsning.

Jag känner mig dock lite tveksam till den som film (utan att ha sett den). Just på grund av det jag gillar med boken. En själslig historia gör sig nog inte så bra i Hollywood-tappning. För det är egentligen inte förrän i Indonesien som det finns några rent konkreta saker att göra film av. Men kanske måste man se den i alla fall.

%d bloggare gillar detta: