Fy skäms!

Den här helgen lyder Annikas bokbloggsjerkefråga som följer:

För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om ”skämslitteratur”. Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Första reaktionen är att svara ”Nej, det gör jag faktiskt inte”. Men sen försöker jag fundera. Skäms jag inte lite ibland? Lite för mig själv. På ett sätt skäms jag lite över att jag tyckte så mycket om Shopaholic-böckerna i somras, just för att de är det som jag alltid bestämt hävdat att jag inte gillar. Och så försöker jag skyla över det med att de faktiskt handlar om något annat också, det är inte ”bara chicklit” utan något djupare innehåll. Men, innebär inte det att jag skäms lite, sådär indirekt?

Eller att jag som ung tonåring bestämt hävdade att jag nästan inte läste några ungdomsböcker. Jag skämdes lite över att jag väntade på varje del av Sabrina tonårshäxan och hävdade att jag gjorde det bara för att jag redan börjat samla och var tvungen att ha alla.

Men utöver det så skäms jag nog inte. Det finns inte riktigt någon anledning att skämmas över böcker, eller att dölja det man läser för andra. För förmodligen skulle man alltid kunna hitta någon som tycker att man är lite fånig oavsett vad man läser. Och varför ska man bry sig om det?