Den perfekta presenten

Kanske blir man skadad när man själv tycker om att läsa. Men jag inbillar mig alltid att alla andra tycker att det är ungefär lika kul som jag och tycker att det är den perfekta presenten. Och det är detväl, eller?

Problemet uppstår när jag sakta men säkert inser att alla andra inte är som mig. Jag har gjort en del misslyckade försök genom tiderna. Jag har till och med försökt omvända folk som inte gillar att läsa. Med dåligt resultat.

Som den gången när jag kom på en jättebra idé till julklapp till mamma. Hon tycker verkligen inte om att läsa, somnar i stort sett så fort hon sätter sig med en bok. Men jag ville verkligen att hon skulle få läsa Gömda, eftersom jag tycker att det är en så fantastiskt bra bok. Och var övertygad om att hon också skulle tycka det. Men eftersom hon inte vill läsa, så kom jag på den briljanta idén att ge henne den som ljudbok.

Så på julafton väntade jag med spänning på att hon skulle öppna just det paketet. Och till slut kom det. Hon såg dock en liten smula skeptisk ut när hon öppnade och såg vad det var, så jag kläckte ur mig ”Du får byta om du vill”.

Varpå hon svarar ”Ja, det tror jag nog att jag vill”.

Totalt misslyckande. Så sen dess har jag lärt mig en liten läxa. Men jag kan fortfarande inte stå emot frestelsen att ge böcker till folk som inte direkt hatar böcker. Även om jag kanske borde låta bli.

Hur gör du? Ger du bort böcker eller önskar du bara att du kunde göra det?

10.00 – 12.00: Första intrycket

Tio över tio stannade bussen full med journalister och grafiker utanför Svenska Mässan i Göteborg. När biljetter delats ut var det dags att gå in. In i en helt annan värld.

Min första reaktion var förvirring. Vart ska jag titta? Hjälp, vad mycket saker! Oj, så mycket folk. Vart går vi först? Hur ska jag titta? Ska jag handla från början?

Det var saker överallt, folk överallt och väldigt, väldigt mycket att ta in helt enkelt. Och för en kort stund tänkte jag nästan att ”Näe, hur ska jag kunna gå här till klockan fem?

(Det gick över, kan jag avslöja i förhand. Helt plötsligt gick tiden väldigt, väldigt fort)

Men jag var glad och lite sprallig. Så när vi hittade Mumintrollet och Lilla My blev vi som barn på nytt igen. Och efter att ha stått och väntat på att alla barn skulle kramas, knuffas och petas med den stora, lurviga filuren blev det vår tur att lägga armen om honom. Till slut.

Och sen var vi i gång. Vi började förstå hur allt fungerade, ungefär var saker och ting fanns (psh, vad inbillar jag mig egentligen, det går väl inte att lära sig var saker och ting finns på mindre än två timmar heller?). Och i takt med det kom det första inköpet. En liten orange bok som ska få ersätta min lilla röda. Lite mysigare och med plats för mer information om de böcker som jag läst. Ibland finns det dessutom några lila sidor, där olika författare fått skriva in sina boktips. Så vi ska nog komma bra överens.

Då var vi verkligen igång och gick i stället ut, bort mot McDonald’s och åt lunch. Sen började vår planerade del av besöket.

Åh, vilken härlig dag!

Nu är jag hemma efter en helt underbart bra dag. Jag kan helt klart säga att jag är förälskad i bokmässan – det här var den första, men definitivt inte sista, gången jag var där.

Så jag tänkte dela med mig av min dag. I inlägg som visar en timme i taget. För er skull. Annars finns det stor risk att det blir ett jättelångt textsjok som ingen orkar läsa. Så vi tar det i små bitar i stället. Förhoppningsvis blir det bättre.

Lyssna eller läsa

Ljudböcker är för mig ett relativt nytt fenomen. I mina tankar har alltid det ultimata varit att läsa själv – hur kan man låta någon annan formulera orden? Låta någon annan ge liv åt personerna, ge dem andra uttryck än vad min hjärna skulle ha gjort och lägga betoningen på andra saker. Nej, det ville jag klara mig utan.

Trots de här tankarna vet jag att jag lyssnade lite när jag var yngre. Minns att Jorden runt på 80 dagar satt i min kassettbandspelare ett tag. Men det gick över.

Tills den här sommaren.

Jag trodde att två timmars bilåkande per dag skulle leda till mycket bra musiklyssnande, och lite sång bakom ratten. Men efter ett par dagar var jag så trött på att höra Keep on walking, som verkade vara den låt som alltid spelades när jag startade motorn klockan två.

Så då blev det Roseanna. Och jag överraskade mig själv genom att gilla att lyssna på den. Det var… nästan som att läsa själv. Fast ändå inte. Men jag ändrade i alla fall åsikt totalt.

Sen Smuts. Som jag blev lite besviken på (mer om detta i ett eget inlägg, tror jag). Och i går tog jag mig till biblioteket igen, för att hitta någonting. Tanken var en deckare, men hade inte lust med 19 CD Jan Guillou, så i stället blev det Filosofiska Söndagsklubben och Djävulen bär Prada.

Jag ville lyssna på den förstnämnda först. Men det visade sig att min CD-spelare inte läste mp3-skivor. Så det fick bli den andra. Men oj, vad svårt jag har för hon som läser den. Hon läser verkligen. Tyvärr. Inte alls så lätt och otvunget som de jag tidigare lyssnat på. Frågan är om jag kan komma över det, och koncentrera mig på innehållet. Eller om jag helt enkelt borde ge upp och formulera mina egna ord i stället…