RSS Flöde

Starkt och trovärdigt

Sarahs nyckel – Tatiana de RosnaySarahs nyckel
Tatiana Rosnay (2006)
Inbunden – 388 sidor
Betyg: T T T T

Tioåriga Sarah lever i andra världskrigets Paris med sina föräldrar och lillebror. De är judar och tvingas bära stjärnan på kläderna, men hon har fått lära sig att vara stolt över stjärnan i stället för att tro att den är någonting negativt. Men en dag knackar polisen – den franska – på hemma hos familjen och alla måste följa med. Sarahs lillebror vill inte följa med, utan sätter sig i stället i de båda syskonens gömställe, ett inbyggt skåp. Sarah kommer på den fantastiska idén att låsa in sin bror, de kommer ändå inte vara borta så länge. Tror hon i alla fall.

2002 har det gått 60 år sedan den dag då så många franska judar fördes till den stora arenan mitt i staden och journalisten Julia Jarmond får i uppdrag att skriva om den nästan bortglömda dagen. Varför låtsas fransmännen som att ingenting har hänt, och vad var det egentligen som hände? I sin research inför artikeln snubblar hon över Sarahs historia och inser så småningom att den påverkar även hennes liv.

Sarahs berättelse är det starkaste i boken och ett tag önskar jag att författaren bara hade valt att skriva den. Men det är innan jag förstår hur Sarahs och Julias liv hör samman och vad som ska komma ut av det. När jag väl kommer så långt förstår jag Tatiana de Rosnays tanke och gillar att de båda historierna vävs samman, ett kapitel då varvat med ett kapitel nu. Jag förstår Sarahs desperation när hon inser att hon inte kommer att komma tillbaka och jag önskar för hennes skull att hon ska hinna hem och rädda sin bror, även om jag inser att det förmodligen är för sent. Naiviteten i de styckena är underbar, Sarah ger aldrig upp, hon SKA hem till honom.

Jag förstår även Julias frustration över hur fransmännen gömmer undan den här delen av sin historia, oavsett om de gör det medvetet eller inte. Tatiana de Rosnay visar även på att vi i resten av världen har valt att prioritera undan den, genom att påpeka att det är få personer i andra länder som hört talas om Vel d’Hiv-dagen, trots att vi annars matas med kunskaper om andra världskriget och förintelsen. På det sättet blir det också en lärorik historia som man kan ta med sig någonting mer än känslorna från.

MEN. Jag vet att jag börjar bli tjatig, men varför måste vissa stycken skrivas kursivt i vissa böcker? Och i det här fallet är det till och med hela kapitel – hela Sarahs berättelse är kursiv. Det behövs verkligen inte, jag förstår att det är Sarah som berättar ändå. När det är så långa delar handlar det dessutom om läsbarheten. Sarahs stycken blir jobbigare att läsa, speciellt om man som jag sträckläser boken. Den hade vunnit så mycket på att vara utan dem.

Annonser

Om TidningsIda

En smula om språk och läsning

Ett svar »

  1. Den ligger i min att-läsa-hög men börjar bli lite mätt på andra världskriget nu så boken blir nog liggande ett tag till är jag rädd.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: