RSS Flöde

Besviken

Den förlorade symbolen – Dan BrownDen förlorade symbolen
Dan Brown
Albert Bonniers förlag (2009)
Betyg: T T T

Efter tips från mina vänner läste jag för ett par år sedan Da Vinci-koden av Dan Brown. De hade tyckt att den var helt fantastisk och att jag borde läsa den. Så det gjorde jag, och tyckte att den var väldigt bra. En riktig sträckläsningsbok.

Förra året tog jag så tag i Änglar och Demoner. Och i det här fallet blev jag helt såld, den var verkligen fruktansvärt bra. Jag fastnade totalt. Jag tyckte nog att Dan Brown var ett geni, kanske nästan en 2000-talets Agatha Christie i manskropp.

Men för ett tag sedan läste jag ut hans senaste bok, Den förlorade symbolen. Jag hade verkligen velat kunna säga att den var lika bra som i alla fall Da Vinci-koden, men tyvärr så kan jag inte göra det. Jag skulle vilja kunna stå fast vid min tanke om att han är en Agatha Christie i manskropp, men det kan jag tyvärr inte heller göra.

Jag blev riktigt besviken. Fast samtidigt var jag tvungen att fortsätta läsa och se vad som hände. Dan Brown har inte alls samma möjligheter och är inte på långt när lika skicklig som Agatha Christie. Han har skrivit en historia, och den skrev han i de båda tidigare böckerna också. Ingenting nytt händer. Förutsägbart, och inte alls några oväntade vändningar.

Eller jo, kanske, men oväntade vändningar som är likadana som de tidigare böckerna, så att de blir väntade i stället.

Tråkigt. Men tyvärr så var det nog den sista Dan Brown-boken jag orkade längta efter. Jag kan inte säga att jag inte kommer att läsa om han kommer med en ny, men jag hoppas i så fall att det dröjer och att han har lärt sig något nytt. Annars blir det inget bra.

(Originalet publicerades den 4 maj på Booklovin’)

Annonser

Om TidningsIda

En smula om språk och läsning

»

  1. Jag läste Änglar och demoner i Tokyo för ett par år sen, lånade av min son. Vid en promenad på stan såg jag sen en frimurarsymbol utanför en byggnad och tänkte ta kort på den för att visa sonen. Men jag blev bortkörd av en beväpnad vakt — och det spädde naturligtvis på den där hemlighetsfulla sektkänslan.

    Svara
    • Spännande. Det är kanske just det som gör att det Brown skriver blir så bra? För att allt verkligen är lika mystiskt i verkligheten som i boken?

      Svara
      • Jag tycker egentligen att han skriver rätt illa… (förlåt) men det funkar väldigt bra som bladvändare. 😉

      • Inget att be om ursäkt för 😉 Jag vet egentligen inte riktigt om jag tycker om honom jättemycket, men handlingen är spännande. Sen skulle man säkert kunna skriva det på ett mycket bättre sätt 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: