RSS Flöde

Gavalda är strålande

Lyckan är en sällsam fågel – Anna GavaldaLyckan är en sällsam fågel
Anna Gavalda
Albert Bonniers förlag (2009)
Betyg: T T T T T

Bokens huvudperson är Charles; en 47-årig man som är fast i vardagen, skulle jag vilja påstå. Han har ett jobb där han måste resa en massa, en sambo som knappt ens hälsar på honom när han kommer hem och en ”låtsasdotter” som han älskar över allt annat. Men han mår inte bra. Han är trött och allmänt sliten. Och inte hjälper det att han inte känner sig välkommen när han kommer hem till Paris mellan sina långa resor. Det är fortfarande jobbigt och dystert.

Men så en dag får han syn på ett brev som stått hemma hos hans föräldrar och väntar på honom. Ett brev som innehåller de enda orden ”Anouk är död”. Charles värld stannar och han tvingas gå tillbaka i tiden, till sin barndom och till allt som var så bra då. Till att se varför saker och ting inte längre är som det var.

Här träffar han Kate, som förändrar hans världsbild totalt. Saker han trodde var viktiga var egentligen inte det, och han börjar förstå att han kanske misstolkat hela världen. Eller?

Egentligen handlar inte boken om så mycket. Ingenting driver egentligen handlingen framåt de första hundra-tvåhundra sidorna. Det konstiga är att det inte gör någonting. Faktiskt ingenting alls.

För Anna Gavalda är så briljant och fantastiskt duktig på att skriva levande. Jag går bredvid Charles, ser vad han gör och hör hans tankar. Hon gestaltar och beskriver allt på ett verkligt sätt.

Till en början förstod jag som sagt inte vad boken handlade om, men det gjorde ändå ingenting. Om hon inte hade haft sitt språk och sin stil hade jag nog inte fortsatt läsa. För handlingen är inte en kronologisk eller fysisk rörelse. Det är en mental resa i historien.

Och jag älskar det. Jag vill inte att boken ska ta slut. Tyvärr gjorde den det ändå. Så kanske borde jag börja om från början igen; läsa alla de fantastiska orden. Men nej, inte än. Men någon gång finns det en stor chans att jag gör det.

Fast – vem sätter egentligen de svenska titlarna? Jag måste säga att den är lite mesig och inte alls speglar det genialiska i hela romanen. Den franska titeln – La consolante – är så himla mycket bättre. Därför tycker jag synd om alla de läsare som kanske missar en helt fantastisk människohistoria på grund av fel titel.

(Publicerad 2 maj på Booklovin’)

Annonser

Om TidningsIda

En smula om språk och läsning

»

  1. Jag kanske gav upp för tidigt, men efter drygt 100 sidor orkade jag inte fortsätta läsa den boken.

    Svara
    • Åh, du gav upp alldeles för tidigt. Jag kan hålla med om att de första hundra sidorna är lite sega, men sen lossnar det, jag lovar. Ge den en chans till, och se om du kommer förbi de hundra sidorna. För jag tror att du kommer att tycka att det blir bättre då.

      Har du läst något annat av henne? Annars kanske du ska börja med det, för att lära dig hennes underbara sätt att skriva.

      Svara
  2. Jag har ett par böcker av henne, bla Jag älskade honom, tror jag det får bli min nästa bok, har länge velat läsa den.

    Svara
  3. Själv har jag lite svårt för Gavalda, eller snarare franska författare i allmänhet. Jag vet inte om det är de svenska översättningarna som inte blir bra eller om det är så att franska författare har ett speciellt sätt att skriva på.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: