RSS Flöde

Åh, nej…

Kvällen närmade sig. Mörkret slöt sig över den lilla staden vid den djupa, kalla sjön. Tittade man ut (om man hade en sådan utsikt som vissa har) kunde man se hur husen lyste upp mörkret. Kanske kröp människor ihop under varma filtar, drack te, pratade med vänner eller läste en bok.

En ung kvinna låg under en gosig filt. Hon har druckit te, Indian Spice. Hon har fikat med fina vänner eftersom en viss vän firade sitt andra decennium.

När mörkret började lägga sig över staden som ett stort täcke upptäckte hon det hemska. Där hon låg på sin mjuka, sköna säng (där hon tillbringar väldigt mycket tid, dygnet runt) sträckte hon sig mot nattduksbordet. Men det enda som fanns där var en klockradio, en läsdagbok, lite smycken och lite annat skräp. Ingen lila bok.

Hon slog sig för pannan. Ve och fasa! Den hade visst blivit kvar i en annan liten stad vid den djupa sjön. Och där skulle den visst få stanna, tills det var färdigarbetat för veckan och det var dags att dra sig mot den andra lilla staden igen. Ack, ack…

Annonser

Om TidningsIda

En smula om språk och läsning

»

  1. Mardröm! Var den lila boken väldigt bra också? Du får hitta ett substitut, snabbt!

    Svara
    • Nja, sådär egentligen. Men en påbörjad bok är ju alltid en påbörjad bok och jag misstänker starkt att det bästa med boken är kvar. Så jag får väl helt enkelt läsa något annat så länge och sen hålla ut till jag kan hämta den på lördag.

      Svara
  2. Ja men ve och fasa! Jag vet precis hur det där känns. Stackars dig!
    Kunde du somna?

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: