RSS Flöde

Knivar, hypnos och kidnappningar

HypnotisörenHypnotisören – Lars Kepler
Lars Kepler
Albert Bonniers förlag (2009)

Ända sedan det började pratas om vilka eller vem som stod bakom pseudonymen Lars Kepler har jag velat läsa boken. Men jag har ändå inte gjort det.

Inte förrän jag och min pojkvän var inne på ett Bokia Express och jag nämnde att jag skulle vilja läsa den. Då stack han triumferande upp den framför näsan på mig. Och sen hade jag den där. Under näsan. Tills sista bladet var vänt.

En hel familj blir brutalt knivmördad, och den enda som överlever attacken är  sonen. Dessutom finns en dotter, som man misstänker att mördaren gett sig av efter. Men sonen är alldeles för svårt skadad för att man ska kunna förhöra honom – något som kriminalkommissarie Joona Linna inte accepterar. I stället kallar han in den före detta hypnotisören Erik Maria Bark, som efter mycket om och men blir övertalad att hypnotisera pojken så att de ska kunna få reda på vem det var som knivskar hans familj. De hade kanske inte riktigt räknat med att få det svar de fick…

Det är pang på rödbetan direkt på första sidan. Mitt inne i händelseförloppet och sen fortsätter det med ett raskt tempo igenom de nästan 600 sidorna. Erik Maria Bark får en viktig roll i huruvida mordet ska klaras upp eller inte, samtidigt som det ju faktiskt är Joona Linna som är polisen och den egentliga huvudpersonen. Jag kan inte göra annat än att hålla med andra bokbloggare angående att Bark faktiskt är en liten smula irriterande. Han kommer på lite för mycket saker för att det ska gå att köpa allt han säger.

När boken sen också byter perspektiv och får en helt annan huvudhandling blir jag en smula förvirrad. Varför inte två böcker? Hur hänger det här egentligen ihop?

Trots detta, och trots att jag egentligen redan innan jag börjat läsa boken bestämt mig för att inte älska den, så kan jag inte lägga den ifrån mig. Orden vill bli lästa och sugs in i mina ögon av sig själva. Och jag måste erkänna att jag tycker om den. Trots att den inte är så jätteverklighetstrogen. Trots att den blir lite för mycket. Trots att Bark är irriterande.

Paganinikontraktet nästa, eller?

Annonser

Om TidningsIda

En smula om språk och läsning

Ett svar »

  1. Jag håller på med boken just nu och älskar den inte jag heller. Men jag läser den ändå…det är ju trots allt någon som drar.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: