Bokfrågornas ABC del två

Så blev det dags för bokstaven B i EnligtO:s bokfrågor. Lite klurigt.

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Nja, jämfört med er andra bokbloggarna ligger jag nog förmodligen i lä gällande köpta böcker. Jag är lite för snål, har svårt att se att en pocketbok är värd 90 kronor. Därför brukar önskelistor samla på sig till födelsedagar och jul, även om jag självklart glömmer bort mer än hälften av dem på vägen.

Nu i sommar har jag dock varit värre än vanligt och köpt på mig några stycken. Men annars gillar jag bibliotek. Och att få böcker. Presentböcker är nästan de bästa böckerna, speciellt om det är böcker man inte önskat sig utan som det finns en tanke bakom. Varför jag fick just den boken.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Värmen av Ulf Lundell får nog helt klart klassas som den sämsta (hårda ord, jag vet) jag någonsin läst. Valde den frivilligt när vi skulle läsa böcker i Svenska B (förmodligen när vi var framme vid nutidshistorien och svenska författare). Jag ogillade den tidigt, men fortsatte ändå tills jag var helt igenom den. Drygt 700 jobbiga sidor, vill jag minnas. Kämparglöd och envishet, ja visst.

Varför jag inte gillar den? Många anledningar. Språket är den största. Jag har svårt för ord som stavas fel; dom, mej, sej, dej och så vidare. Och att man kan skriva två sidor, men fortfarande inte ha använt sig av en enda punkt. Det finns en anledning till att de finns! Plus att jag inte kan relatera till det Lundell skriver om, förmodligen. Jag är inte uppvuxen samtidigt som han, och jag är ingen rockstjärna. Dålig kombination. Så Lundell läser jag aldrig frivilligt igen.

3.  A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Jag vill nog faktiskt inte tycka att det finns det. Fin litteratur i allmänhetens ögon kan vara dålig litteratur. Ofta känns det som att den litteratur som hyllas av de stora kritikerna och får pris efter pris, ofta är böcker som man är helt nollställd efter att ha läst. Böcker som man inte förstår varför de är så fantastiska och varför de ska hyllas så enormt.

Så jag vill helst inte dela upp litteraturen i fin och ful. Om jag slipper.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

En riktig favorit var helt klart Ishmael Beahs Lång väg hem – en barnsoldats berättelse. Sådana biografier är oftast de bästa, när det finns en anledning till att man skriver om sitt liv. Inte att en rockstjärna skriver om hur det är att ha turnerat i trettio år, då får det gärna finnas något mer. Så biografier om vanliga människor är helt klart bäst.

Skulle dock gärna läsa kronprinsessan Victorias självbiografi, om hon skrev den själv. Jag är så otroligt imponerad över den människan och hur hon orkar stå ut med allt, så jag skulle verkligen vilja höra hennes egna ord om livet som kunglig. Det är nog inte så rosenrött som många ofta vill få det till.

Vems skulle jag klara mig utan? Hm, svårt. Kanske… Britney Spears? Robinson-Robbans? Äsch, jag vet inte. Finns nog många.

I allmänhet tycker jag att böcker som skulle kunna tas för sanna är de bästa. Bland annat därför tyckte inte jag att avslöjandet om Gömda gjorde så mycket; det skulle kunna vara precis så och det berörde mig. Sen om inte varendaste detalj är sann, det spelar ingen roll. Ofta kan det bli så mycket bättre då. En kombination i lagom mängd fungerar alldeles utmärkt.